Antagningsprov till Teaterhögskolan i Malmö

Att komma in i entrén på Teaterhögskolan i Malmö är som att kliva in i en annan värld, ett spökslott lite som Hogwarts och två alfer tog emot mig. De var mycket trevliga och de nervösa pirrningarna som sköt genom kroppen minskades något av att en flicka, alldeles likblek i ansiktet, bad att få hoppa av, hon ville inte göra provet.
Jag kände att jag fegar i alla fall inte ur jag tänker genomföra det här oavsett hur mycket jag än spyr eller får ångest.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig när det gäller typen av folk som söker till scenskolan, men jag blev förvånad över att det var människor som såg helt vanliga ut, bara en stack ut och såg ut som hämtat direkt ur Lukas Modyssons "Tillsammans". Många var väldigt trevliga och satt inte alls på sina höga hästar.
Uppropet var det som kändes mest på nerverna, tror aldrig jag haft så hög puls som när  ansökningsnummrena började närma sig mitt eget. Jag kunde svurit på att killen med grön träningsoverall och stort skägg kunde höra mitt hjärta dunka.
Juryn och första-årseleverna presenterade sig och det fanns en hel del ögongodis, både bland eleverna och i juryn.
Vi tilldelades en motläsare/sufflör och jag fick Kajsa Ericsson, en jätte-trevlig tjej som jag läste om i Sydsvenska Dagbladet ett par dagar senare!
Uppvärmning, framförallt fysiskt men också lite röstuppvärmning. Uppvärmingen leddes av blivande Jonas Gardell och Lilla My.
Sedan var det bara att vänta, två timmar kvar tills det var min tur att visa min brilljanta skådespelartalanger... hehe eller not. Jaja, försöka duger som Farmor brukar säga.
Satt uppe på "sexan" elevernas uppehållsrum och lyssnade på musik för att komma i rätt stämning och fokusera, pratade med lite roligt folk men ville helst vara för mig själv.
Fick 20 minuter i prepprummet, ett svart rum med fönster ner mot gatan. Kändes som att bli slussad till en avrättning... kunde gjort i alla fall. Hoppade och studsade för mig själv, var väldigt laddad. Slussades till ytterligare ett ljust rum men stolar i staplar. Satte mig på en stapel och försökte slappna av, även om jag varit lugnare i min dar så kändes det ändå helt okej. En sak var helt säker. Jag behövde i alla fall inte gå på toaletten en gång till. Problem med hård mage? Sök scenskolan.
Dags att gå in till Juryn. Tänk dig IDOL fast en black box och att juryn inte ser så sur ut som på tv utan vänlig och välkomnande.
Jag fick börja när jag ville och startskottet gick. Texten gick som ett smatterband och det var inte några längre pauser direkt. Fick en blackout mot slutet, det har aldrig hänt mig tidigare, men jag tror jag lyckades rädda situationen och efter tre minuter... tingelingeling. En förstaårselev hade fått hedersuppdraget att sköta tidtagningen. Tack så mycket och hej då!
Det kändes helt okej och jag sjönk ihop en aningens utmattad vid väggen uppe på sexan. Listan över de som gått vidare till andra provet kom upp på väggen en halvtimme senare. 13 av 40 skulle få visa sin andra scen och 584 var inte en av dem. Det var bara att börja knata de sex trapporna ner, ut på gatan och ta bussen hem till min älskade farmor som tog emot mig med öppna armar.
Jag kände mig varken besviken eller ledsen, snarare en lättnad att var det inte värre än så här? Nästa gång i Göteborg så kan jag ta det mycket lugnare och njuta mer av händelser för det är verkligen en totalupplevelse bara att få komma till en teaterhögskola, gå igenom processen och känna att man klarar av pressen som det innebär att söka. Jag är en erfarenhet rikare och många nya tankar har dykt upp.
Det är ju det här livet handlar om, att testa saker, man vet ju inte vad man vill ha eller vad man vill göra förrän man provat. Det var jätteroligt att söka scenskolan men jag har insett att det kanske inte är hela världen, det finns så mycket annat att upptäcka i fall det inte skulle gå vägen med mina teaterdrömmar.
Jag har upplevt mycket inom det området och jag skulle kunna dö imorgon och känna mig nöjd med mitt liv.
Dansa som om ingen såg dig,
sjung som om ingen hörde dig,
jobba som om du inte behövde pengarna,
älska som om du aldrig blivit sårad.

Kommentarer
Postat av: Klas

Trots din otroligt onödigt långa text var det väldigt bra skrevet så att säjja! Grattis på födelsedagen... Det går fler tåg

2007-01-18 @ 22:11:22
Postat av: Anonym

bra skrivet! du kanske ska bli bloggare på heltid? hehe... nä, go and get them i gbg, du är för bra! och vår lektion lär ju bli nåt extra! kram på dej!

2007-01-19 @ 13:33:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback